Hem, hur skall man definiera det, många säger att hemmet är där man trivs och kan vara sig själv. Jag kan inte precis säga att jag känner så hemma hos mig, i Pargas, i vår lägenhet. Jag kommet nu att ta upp saker jag troligtvis sagt eller varit inne på i tidigare inlägg. Min mening är inte att på något sätt vara elak, såra någon eller prata skit om någon, nej jag vill bara att människor skall förstå vad jag så många gånger har försökt säga. Jag vet att t.ex. mina föräldrar inte läser detta, fast det kanske borde.
Jag spenderar en massa tid på Åland hos min pojkvän och mina vänner där. Där trivs jag! Då är mina kompisar ”hemma” i behov av mig, och gnäller på mig att jag aldrig är hemma, trots att jag nog är hemma mera än på Åland. Jag har nu varit hemma i snart två veckor och tänkt att jag nu har tid att träffa mina kompisar här hemma. Bullshit, Alla jobbar hela dagar, och då menar jag hela dagar 8-19 eller 15-23, före och efter är de för trötta eller annars bara ”inte hinner för att bla bla bla…., men nästa vecka är jag helt ledig, då kan jag komma ut med dig varje dag fast” jo in my ass. Nu när jag hör med henne har hon bara fullt upp med sina föräldrar, kusk hit och dit, men vi skall träffas imorgon kväll, och till och med det var svårt att få ordnat. Eller så jobbar de på en annan ort eller tycker att efter kl 19 är det för sent att träffas, VAD HAR DE FÖR FEEEL, DE E FUCKING SOMMARLOV, skulle inte jag har körningar skulle jag vara på Åland hela sommaren i streck, nå i och för sig kommer jag nog nästan att göra det också, åker dit till helgen och sen den 17 och kommer först tillbaka när jag fyller år. Så där får ni!
Jag nämnde innan att jag inte trivs hemma, och vet ni, skulle ni bo hos mig skulle ni förstå det. Vår lägenhet ser ut som om en bomb slagit ner här, och jag tänker inte behålla kulisserna mera, både mamma och pappa är hemma varje dag, eller mamma jobbar halv dag. De skulle for fuck sake ha tid att städa och vi skulle kunna ha det fint hemma men nej, och varför inte? Ja det kan jag inte svara på för det finns ingen vettig orsak till det. Jag skulle gärna hjälpa till men det betyder att vi skulle behöva slänga bort en massa skit också som ligger i knutarna, men nej det går inte an. Saaatan vad arg man kan bli. Och så blir det gräl. Jag tycker att skulle vi ha det fint runt om oss skulle vi må bättre och inte bara gräla med varandra. Istället för att sätta all energi på att gräla kunde man städa. Vi hade en bra början här för en tid sen men det sket sig tydligen när jag åkte på interrail. Jag skulle så villa flytta hemifrån och bygga mitt eget hem där jag kunde trivas.
Det här blir långt men jag har ännu en huvudsak jag måste ta upp. Vi är bara människor och ganska dumma ibland, djur är smartare oftast, de kan kommunicera utan ljud, vissa som levt med varandra i år kan tänka ut vad den andra menar, men vi är inte tankeläsare. Därför måste vi prata med varandra. Mina föräldrar har varit tillsammans i över 30 år och förstår inte varandra, men inte pratar de med varandra heller, bara skriker. Om något inte är där det skall vara eller något har gjorts fel tycker pappa det är mammas fel och det blir ett jäkla halo. Och sen är det jag som blir emellan, när mamma kommer och pratar skit om pappa till mig. Ett dåligt förhållande heter det. Ursäkta nu bara men jag kan inte hålla det till mig själv nå mer. Jag tycker att mina föräldrar är barnsliga, jag har länge tyckt att de skulle kunna gå skilda vägar men jag tror ändå att det inte heller skulle leda till något bra… Ett ”bra” exempel på dålig kommunikation är när pappa är på väg någonstans, (han går rätt ofta ”ut och gå” och är borta en timme eller två, men vi vet inte vart han går, har många gånger tänkt följa honom…) och man frågar ”vart ska du?” får man ett snäsande svar ”vad sen då?? Är det så det skall vara? Fast han bara skulle vara på väg och handla.
Det jag mest är rädd för att mitt framtida liv och hem kommer att bli som vårt nu, eftersom många säger att man blir som sina föräldrar, för det är det man själv vuxit upp med och tror att så skall det vara, man helt enkelt vet inget bättre. Herre gud, snälla ni hjälp mig att inte bli som dem. Jag gör det bästa jag kan själv också, genom att titta på en massa dramafilmer och ”såpa” varifrån jag hällre lär mig livet. Men jag vet också att livet på vita duken inte är det samma som in real life, så därför behöver jag er hjälp.
Därför tycker jag att det är viktigt att man pratar med varandra om allting, det behöver inte vara något viktigt bara en massa skit, och det är skillnad på att prata skit och prata skit om andra människor, det är också skillnad på att pratar om människor som de är och prata skit om människor som de är.
Man skall dela med sig av både det goda och det onda. Det är som att jag skall bli smal, ”Det lönar sig i slutändan” 
trevlig helg